Ännu en bok avslutad. Inte så skeptisk längre, måste säga att den rykte upp sig i slutet.

Jag gillade slutet mycket. Fast egentligen så visste man ju hur de skulle sluta eller jag anade de ett tag innan. Tyckte de var bäst så. De hade blivit lite för mycket sagoprinsessa och ”de levde lyckiga i alla sina dagar” över boken då.  Som ni säkert förstått så kommer de dö i slutet och jag tycker som sagt att de var de bästa. Det blev mer spänning, dramatik och mer intensivt vilket lyfter hela upplevelsen.  Slutet kom ju rakt på och var inte så långt men de var välformulerade meningar och inte så mkt daltade.

Ni vet säkert alla om vad boken handlar om men för er som inte läst den så följer en summering av handlingen.

Tristan är son till konung Rivalen och Blanchefleur, syster till konung Marc av Tintagel. Båda han dör tidigt efter hans födsel, en marsall tog över uppfostran. Hur som helst kommer han ombord på ett skepp som tar han till Tintagel, konung Marcs herresäte. Tristan stannar där och blir han medhjälpare och vasall. Tid går och han kommer till Irland, väl där dräper han en drake och vinner då den vackra Isolde den blonda. Det var egentligen menat att Isolde skulle gifta sig med Marc och gör också de så småningom men av missöde dricker Isolde den blonde och Tristan son av Aragon en Kärleksdryck. De är nu de är klippt, point of no return. Då börjar kärleken och vägen till bådas död. De fortsätter att träffas och älskar varandra i hemlighet, trots att Isolde är gift med Marc.

Som ni kanske förstår och ni som läst boken så är de bäddad för intriger och för ett mindre lyckligt slut.

Tillslut så blir deras romans upptäckt och de blir dömda till döden, men lyckas fly till skogen, lever där ett tag. De återvänder senare till Marc och Tristan tvingas sticka från landet. Tristan gifter sig senare med Isolde med de vita våfflorna (synonym till händerna^^). Men kärleksdrycken varar för evigt och Tristan och Isolde den blonda saknar varandra varje dag. Dagarna går och de bryter ut strid och Tristan blir sårad och dör senare, Isolde den blonda dör även hon senare i saknad av Tristan. Så slutar denna tragiska riddarhistoria som utspelar sin under ca 1100-talet i Europa.

Tankarna många efter att ha läst ut boken. Tyckte inte att den var så djup i alla fall. Den var lite krånglig med det gamla språket och med så många karaktärer kunde de röra ihop sig ibland.

Detta är en relativt underhållande bok att läsa men kunde varit mer action. Men de är ju en kärleksberättelse och kärlek var ju knappast en bristvara i den. Så den var väl bra på sitt sätt även om inte jag gillade den fullt ut. Slutet hade en stor betydande del i det slutliga betyget.

Något som jag reagerar över såhär i efterhand är att i denna romantiska berättelse så blir de kära i varandra av en trolldryck och inte utav deras egen vilja. Kan ju tyckas lite oromatiskt.

Hur som helst ger jag boken godkänt tack vara slutet. Den var okej men skulle inte läsa om den.

Jag ger den tre av fem Tristanidolbilder :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Kan inte skryta med antal lästa sidor sen sist men kom att tänka på vilken hyvens kille Tristan är. Vore jag Tristan skulle jag lätt köpa en trisslott, med hans tur så skulle jag nog vinna högsta vinsten. Men man kan ju se de som att tur bara ä...

Dags igen, 50 sidor senare.  Nu tycker jag man har kommit in i språket och jag tänker inte längre på de, tog halva boken men i alla fall^^. Tycker den har blivit intressantare och bättre, men är fortfarande skeptisk. Något som jag inte gillar ä...

Jaha, 30 sidor lästa. Kan inte direkt säga att jag blev blåst av stolen, men de kommer nog. Än så länge tycker jag den är ganska seg. De har ju inte hänt så mycket mest bara berättade, som lätt blir tröttsamt. Bland de senaste sidorna jag läste o...